Afghanistan
2010-04-14
Afghansk aktivist i stor intervju om ockupation och kvinnoförtryck
”Afghanistans modigaste kvinna” har hon kallats. Det är förståeligt. Den 31-åriga före detta parlamentsledamoten Malalai Joya stämplar president Hamid Karzais regim som korrumperade krigsherrar och narkotikahandlare. Hon utmålar talibanrörelsen som hemmahörande på medeltiden. Och hon uppmanar alla länder med trupper i Afghanistan att ta hem dem – genast! När Malalai Joya nyligen besökte Sverige fick Proletären en intervju.
– USA och Nato har under åtta långa år skamlöst hävdat att de hjälper det afghanska folket och hjälper världens folk genom sitt så kallade krig mot terrorismen. Men det finns ingen frihet i Afghanistan idag. Landet har istället blivit en fristad för terrorism och ett centrum för världens narkotikahandel.
Det är en underdrift att kalla Malalai Joya för frispråkig. Hon säger vad hon tycker, kritiserar dem som hon anser bör kritiseras och uppmärksammar övergreppen på det afghanska folket, oavsett vem förövaren är.
– Ockupationsmakterna stöder mitt folks fiender. Krigsherrarna i Norra alliansen, som nu har makten i Afghanistan, har lärt sig att bära kostym och slips. Men deras mentalitet är densamma som talibanernas. Förhållandena för kvinnorna är katastrofala, de lever i helvetet. Miljontals afghaner lider av de utländska truppernas närvaro, av bristen på säkerhet, av korruption och orättvisor, av arbetslöshet, av fattigdom…
Hon talar snabbt och engagerat, tvekar inte en sekund över vad hon ska svara på en fråga eller hur hon ska formulera sig. Men så har hon också under lång tid höjt sin röst mot makten.
Första gången Malalai Joyas namn spreds över världen var i december 2003. Då var hon delegat i den församling som skulle ta fram en ny afghansk konstitution.
I ett inlägg kritiserade hon att de krigsherrar som låg bakom det förödande inbördeskriget på 1990-talet fanns i församlingen och gavs ledande poster, när de snarare borde ställas inför rätta för sina förbrytelser.
Från den dagen har dödshoten varit en del av Malalai Joyas vardag. Men det har inte fått henne att tystna.
I skrivande stund reser hon runt i Europa, talar på möten och ställer upp på intervjuer för att sprida sitt budskap. Vi börjar med att tala om den makt som bär huvudskulden till ”helvetet” i hennes hemland.• Ockupationen av Afghanistan inleddes under George W Bush i oktober 2001. Har presidentskiftet förändrat något?
– Tyvärr är Barack Obama en ännu större krigshetsare än krigsförbrytaren Bush, svarar Malalai Joya. Obama skickar fler trupper till Afghanistan. Han fortsätter kriget i Irak, tiger om förtrycket i Palestina, planerar krig i Pakistan och Jemen…– Om Obama vore hederlig skulle han ha bett om ursäkt för Bushs politik. Då skulle han ha dragit tillbaka trupperna från Afghanistan, slutat stödja demokratins fiender och pressat grannländerna att stoppa stödet till krigsherrarna och talibanerna. Då skulle han ha stött de demokrater, de underjordiska aktivister, som finns i Afghanistan.
Men ovanstående ligger inte Obamas intresse. Målet med angreppet på Afghanistan var, menar Malalai Joya, att genom ockupation och upprättandet av militärbaser ta kontroll över regionen och dess naturresurser.
– Det är lika tydligt som att Irak ockuperades på grund av dess olja.
• Försvararna av kriget och störtandet av talibanregimen anger införandet av demokrati och värnandet av kvinnors rättigheter som viktiga argument. Vad säger du om det?
– En nation kan aldrig skänka ett annat land befrielse. Demokrati kan aldrig skapas genom ockupation och krig, genom klusterbomber och vit fosfor. Se vad de gjorde i min hemprovins Farah i maj förra året. 150 civila dödades, de flesta kvinnor och barn. I Kunduzprovinsen bombade tyska trupper ihjäl 200 personer. Vi vill inte ha en militär intervention, vi vill ha hjälp med utbildning, sjukvård och återuppbyggnad av landet.Apropå kvinnornas situation menar Malalai Joya att den bild som sprids av medierna i väst inte är sann. Det pågår ett propagandakrig för att motivera fortsatt truppnärvaro. I detta krig spelar talet om kvinnornas befrielse från de förtryckande talibanerna en central roll.
– Vi har 25 procent kvinnor i parlamentet, vilket vi inte hade förr. Men de flesta av dessa kvinnor spelar en symbolisk roll och är uppvisningsobjekt som ska lura folken i väst. I de stora städerna har ett litet antal kvinnor fått tillgång till jobb och skola, det är sant. Men på landsbygden där flertalet afghaner lever är förhållandena värre än någonsin.
Som exempel nämner hon att antalet våldtäkter, syraattacker och självmord har nått historiskt höga nivåer, liksom utbredningen av våld i hemmen.
– På en del håll satsas miljontals dollar på att bygga skolor, fortsätter Malalai Joya. Det är som en tv-show, som sänds för att visa väst att ockupationen gör nytta. Men när flickorna ska gå till den nybyggda skolan kidnappas och våldtas de eller får syra i ansiktena. I media påstås att talibanerna ligger bakom alla dessa brott. Det är inte sant. Även de krigsherrar som sitter vid makten gör sådant.
Precis som en annan ockupations-kritisk röst, Revolutionära afghanska kvinnoförbundet (RAWA), anser Malalai Joya att det största problemet just nu är avsaknaden av säkerhet. Något som inte fört med sig säkerhet, inte ens i Kabul, är närvaron av tusentals utländska soldater.
• Kan det inte bli ännu värre om alla länder tar hem sina trupper? Sveriges försvarsminister Sten Tolgfors hävdade i en debattartikel i juli förra året att då ”skulle Afghanistan snabbt falla tillbaka i inbördeskrig, förtryck och diktatur”.
– Idag står afghaner inför tre fiender, krigsherrarna, talibanerna och ockupationstrupperna, under ledning av USA och Nato. Att kämpa mot två fiender är lättare än att kämpa mot tre.– Om ockupations-trupperna lämnade Afg-hanistan skulle vårt folk åtminstone slippa dödas av bomber från skyn. Vi vet själva hur vi ska bekämpa krigsherrar och talibaner, för de har inget stöd i folkets hjärtan.
• Det finns de som säger sig vara motståndare till kriget och ockupationen, men samtidigt menar att väst måste stanna för att förhindra inbördeskrig.
– Jag undrar varför de som säger så tiger om att det pågår ett krig och inbördeskrig sedan åtta år. Det kommer att fortsätta så länge de utländska trupperna stannar kvar.Ett vanligt argument för den militära närvaron är att det inte bara handlar om Afghanistan. I nämnda debattinlägg skrev försvarsminister Tolgfors att ”…Sverige är också i Afghanistan för att det påverkar Sveriges egen säkerhet. Det går inte att låta ett land falla samman och låta det tas över av terrorister”.
När Malalai Joya får citatet översatt till engelska suckar hon, ber mig läsa det igen innan hon påminner om att både talibanerna och al-Qaida skapats av USA.
Sedan frågar hon sig varför inte Sverige fördömer USA:s och den afghanska regeringens pågående försök att förhandla med och köpa sig fred med talibanerna. Då skulle ju de av Tolgfors fruktade terroristerna komma tillbaka till makten.
Malalai Joya erkänner att det finns en fråga där utvecklingen i Afghanistan faktiskt utgör ett hot mot svenska folket.
– När talibanerna hade makten lyckades de så gott som utrota opiumproduktionen. 2001 var den bara 185 ton. Idag med närvaron av tusentals utländska soldater har produktionen ökat med 4400 procent. Det hotar inte bara det afghanska folket. När heroinet når gatorna i Stockholm, New York och andra städer förstörs framtiden för ungdomar världen över.
• Vilken roll spelar den afghanska regimen i knarkhandeln?
– Presidentens bror Ahmed Wali Karzai är en ökänd droghandlare i Kandahar i södra Afghanistan. New York Times hade en artikel om det i oktober förra året. I den avslöjades också att han stod på amerikanska CIA:s avlöningslista. Men president Karzai har aldrig ingripit mot brodern.Hon ger fler exempel på ledande personer i regimen som är ökända knarkhandlare och säger:
– Drogmaffian är som cancer i vårt lands kropp, och det är denna cancer som USA, Sverige, Italien och fyrtiotalet andra länder backar upp med sina trupper.Vårt samtal går över till att handla om Sverige och det starka motståndet mot den svenska truppnärvaron i Afghanistan. De politiska krafter som tar ställning mot ockupationen är dock få. Ett undantag är Kommunistiska Partiet som allt sedan den första svenske soldaten satte sin fot på afghansk mark har krävt att trupperna ska hem.
Vänsterpartiet röstade för trupp-insatsen i december 2001 för att sedan ändra sig och kräva ett tillbakadragande. Det oroväckande är att V, som en del av det rödgröna regeringsalternativet, tystnat i frågan. Kravet Sverige ut ur Afghanistan finns inte med i valplattformen.
• Har du något du vill säga till de svenska politikerna inför höstens val?
– Jag vill säga så här: Vi önskar ett tillbakadragande av ockupations-trupperna. Ju förr desto bättre. Om de inte lämnar Afghanistan kommer folkets motstånd att öka. Vi har en stolt historia, vi har aldrig accepterat utländsk ockupation och vi kommer att lära dem en läxa, precis som vi tidigare lärt britterna och ryssarna en läxa. Vi förväntar oss inte något gott från väst, bara sluta bomba, sluta döda vårt folk, sluta stödja krigsherrarna med dollar och vapen, sluta förhandla med talibanerna.– Till alla goda politiker i Sverige är mitt budskap att goda människors tystnad är värre än onda människors handlingar. De som vill göra en insats för det afghanska folket, som vill vara ärliga inför svenska folket, måste höja sina röster mot ockupationen. Om de är ärliga måste de agera självständigt istället för att vara verktyg åt USA.
Patrik Paulov
Proletären nr 15, 2010
Bakgrund Malalai Joya
Flyktingen som återvände hem
• Malalai Joya föddes 1978 i Farahprovinsen. Året därpå invaderade sovjetiska trupper Afghanistan. 1982 flydde hennes familj landet såsom miljoner andra afghaner gjorde under ockupationen. De hamnade först i flyktingläger i Iran, senare i Pakistan.• Hon återvände till Afghanistan 1998. Då hade de sista sovjetiska trupperna sedan länge lämnat landet och talibanerna tagit över. Under denna tid arbetade hon som lärare i underjordiska flickskolor.
Folkvald politiker som blev avstängd
• I december 2003, två år efter att den USA-ledda invasionen av Afghanistan, var hon en av 502 delegater i den Loya jirga som skulle ta fram en ny konstitution. Hon förfärades över att krigsherrar satt på ledande poster i församlingen. I ett inlägg förklarade hon att de snarare borde ställas inför rätta. Därefter fick hon inte tala mer i Loya Jirgan.• I parlamentsvalet i oktober 2005 fick Malalai Joya 7813 röster (7,3 procent) i Farahprovinsen, vilket gjorde henne till den kandidat i provinsen som fick näst flest röster. Som nyvald ledamot insåg hon snart att också parlamentet dominerades av kriminella krigsherrar och deras allierade, vilka ”vunnit” sina platser med hjälp av våld eller pengar.
• Trots att hon redan då utsatts för mordförsök och hotats till livet fortsatta hon att kritisera
Afg-hanistans nya makthavare, men också den utländska militära närvaron. I maj 2007 hade hennes motståndare fått nog och hon suspenderades från parlamentet. Orsaken var att hon i en tv-intervju sagt att det vore orättvist att jämföra de kriminella krigsherrarna i parlamentet med djuren i ett stall eller ett zoo, eftersom djuren faktiskt gör nytta.Politisk comeback?
• Malalai Joya fortsätter sitt arbete för ett fritt, demokratiskt och sekulärt Afghanistan. I hemlandet tvingas hon dock leva på hemlig plats och ständigt ha livvakt. Nyligen meddelade hon att hon önskar kandidera i valet i september. Den avgörande makten över vem som blir vald, menar hon, har dock inte väljarna utan de som räknas rösterna.
Malalai Joya apropå…
…propagandan
”I en BBC-undersökning påstods det att 77 procent tycker att Karzai är en bra president. Om detta är sant, varför var det då nödvändigt med massivt valfusk?”…klassklyftor
”För de som har pengar finns privatskolor och till och med privata universitet i Afghanistan. Privatiseringarna utgör en ny fiende till folket då de vidgar klyftan mellan fattiga och rika.…korruption
”Bistånd ska gå till utbildning, sjukvård och återuppbygnad, inte Karzais korrupta marionettregim.”…döda ockupanter
”Jag sänder mina kondoleanser till de föräldrar i väst som förlorat sina söner och döttrar i det så kallade kriget mot terrorismen. Mitt budskap till dem är att omvandla sorgen till styrka. Höj rösterna mot era regeringars felaktiga politik.”…våldet
”USA har intresse av att behålla en orolig situation. Det är en ursäkt för att stanna.”
Fakta: CIA försöker manipulera opinionen i Europa
• Amerikanska underrättelsetjänsten CIA oroas över att västeuropéernas ”likgiltighet” inför den Nato-ledda Isaf-insatsen i Afghanistan skulle kunna slå över i en aktiv opinion för att ta hem trupperna. Därför planerar USA:s spionorganisation motgärder. Avslöjandet görs av websidan Wikileaks, som publicerar en hemligstämplad CIA-rapport från 11 mars i år.• Som utgångspunkt för det instabila läget pekar CIA på Holland, vars regering sprack i februari på grund av oenighet om Afghanistaninsatsen. Socialdemokraterna kräver nämligen att de holländska trupperna ska tas hem innan årets slut. För USA vore det rena skräckscenariot om det skulle sprida sig till länder med stora truppinsatser i Afghanistan, som Frankrike eller Tyskland.
• I CIA-rapporten analyseras vilka frågor som kan övertyga fransmän och tyskar om insatsens förträfflighet. Bland annat nämns vikten av att sprida bilden av att Nato hjälper civila afghaner, som är glada över truppnärvaron, samt av att lyfta fram hoten om flyktingströmmar och risk för terrorism i Europa om talibanerna tillåts segra.
• Kvinnofrågan får särskild uppmärksamhet: ”Afghanska kvinnor kan fungera som ideala budbärare för att humanisera Isafs roll i kampen mot talibanerna, tack vare kvinnors förmåga att tala personligt och trovärdigt om sina erfarenheter under talibanerna, sina förhoppningar om framtiden, och sin rädsla för att talibanerna ska segra…möjligheter för afghanska kvinnor att genom media dela sina historier med franska, tyska och andra europeiska kvinnor kan bidra till att övervinna en genomgripande skepsis mot Isaf-insatsen bland kvinnor i Västeuropa.”
• Det är inte afghanska kvinnor i allmänhet som kommer att få tala i medierna om CIA får styra. Malalai Joya lär inte tillhöra de utvalda.
2010-02-16
Mördande Nato-offensiv i Afghanistan
Den Natoledda offensiven mot staden Marja i södra Afghanistan hade bara pågått ett dygn när nyheten kom. Två Nato-raketer missade sitt mål och dödade tolv civila afghaner. Fem av dem var barn.
Den militära operationen Mushtarak (Tillsammans) inleddes lördag 13 februari. 15.000 soldater har satts in mot Marja, en stad med cirka 80.000 invånare i Helmandprovinsen i södra Afghanistan, samt omkringliggande byar.
Offensiven är den största sedan kriget inleddes för snart åtta och ett halvt år sedan. USA, Storbritannien samt den afghanska armén står för merparten av styrkan, men också danska, kanadensiska och estniska soldater rapporteras delta.
”Mushtarak” ska ses som ett första steg i Barack Obamas Afghanistanstrategi, som inkluderar truppförstärkningar och våldsupptrappning. Med militära medel ska talibankontrollerade byar, städer och hela provinser angripas och åter ställas under den afghanska statsapparatens kontroll.
Svår uppgift för USA
Det är ingen lätt uppgift. Talibanerna har idag större spridning över landet än under sin tid i regeringsställning. En högt uppsatt underrättelseagent i Natoledda Isaf-styrkan i Kabul förklarade i december förra året i en intervju för amerikanska McClatchy Newspaper att talibanerna upprättat skuggregeringar i 33 av Afghanistans 34 provinser.Uppladdningen inför och genomförandet av ”Mushtarak” påminner om den USA-ledda skövlingen av irakiska Falluja 2004. Skillnaden är att de gångna åtta årens återkommande massakrer på afghanska civila skapat ett sådan utbrett missnöje i Afghanistan att USA:s och Natos högste befälhavare, general Stanley McChrystal, ständigt talar om nödvändigheten att undvika civila dödsoffer.
Vackra ord är en sak, verkligheten en annan. För när tusentals soldater belägrar och angriper en stad för att komma åt en liten grupp gerillakrigare – amerikanska befälhavare säger att det rör sig om någonstans mellan 400 och 1.000 talibaner – kommer civila offer att skördas.
Rapporten på söndagen om massakern på tolv civila afghaner utanför Marja kom därför inte som någon överraskning. Nato meddelade att det var två raketer som missat sitt mål med 600 meter.
Enligt general McCrystal och andra försvarare världen över av Afghanistaninsatsen ska sådana händelser betraktas som enstaka misstag. För det afghanska folket är det krigets vardag, vilket får unga afghaner att ansluta sig till talibanerna eller andra grupper som kämpar för att befria landet från utländsk ockupationen.
Medan ”misstaget” i Marja rapporterades i svenska medierna får flertalet sådana händelser ingen uppmärksamhet. Bara två dagar tidigare, natten mot fredagen, genomförde US Special Forces en dödlig räd nära Gardez, provinshuvudstad i Paktia i sydöstra Afghanistan. Nato hävdar i ett uttalande att ”flera upprorsmän” dödats.
Shahyesta Jan Ahadi, ledamot i Gardez provinsråd, ger en annan bild. Ett tjugotal personer hade samlats för att fira en nyfödd. Men festligheterna avbröts abrupt. ”Igår natt genomförde amerikanerna en operation i ett hus och dödade fem oskyldiga människor, inklusive tre kvinnor. Folk är så arga”, sa han till nyhetsbyrån Associated Press.
”Kämpa in i döden”
Bortsett från ”misstaget” med raketerna rapporteras de första dagarna av operation Mushtarak vara en framgång. Motståndet från talibanerna beskrivs som sporadiskt, även om det förekommit hårda strider i delar av staden.En förklaring är att många motståndskämpar lämnat området eller väljer att ligga lågt. De har allt att förlora på öppna strider med en numerärt och vapenmässigt överlägsen fiende.
Qari Yousef, talesman för talibanerna, hävdar dock att de kommer att kämpa in i döden mot angriparna. Han fällde samtidigt en hånfull kommenterar över operationen när han intervjuades av al-Jazira:
”Om de behöver 15.000 soldater för att ta över en liten stad – vad behöver de då för att ta över en provins som är i talibanernas händer?”
Nato hävdar att det kommer att ta tid att säkra staden. Som en del av operationen ska de statliga institutionerna i staden byggas upp, säkerheten garanteras av den afghanska polisen och invånarnas levnadsförhållanden förbättras. Dessa planer avfärdas av Gilles Dorronsoro, en fransk Afghanistanexpert som intervjuas av al-Jazira:
”Den afghanska staten är bara ett nätverk av krigsherrar och opiumhandlare – att dessa människor ska ta över Marja och bygga en stark stat där, det tror jag inte på.”
En liknande skepsis mot den afghanska polismaktens kommande insatser i Marja uttrycker den avsatta afghanska parlamentsledamoten Malalai Joya, känd för att vara en lika skarp kritiker av den USA-stödda regeringen Karzai och hans allierade som av talibanerna.
”Den afghanska polisstyrkan är den mest korrupta institutionen i Afghanistan… I många delar av Afghanistan hatar folket polisen mer än talibanerna. I Helmand till exempel är folk rädda för polisen som begår våldshandlingar mot folk och ställer till problem. Majoriteten av poliserna i denna provins är beroende av opium och cannabis”, säger Malalai Joya till brittiska Independent.
Vill stärka sin position
Det kan tyckas motsägelsefullt att operationen mot Marja genomförs samtidigt som det talas allt mer om att nå en förhandlingslösning och betala ”moderata talibaner” för att byta sida.Men det är tydligt att USA, med militära medel, vill stärka sin position innan eventuella samtal. Dessutom har ledarna för talibanrörelsen bestämt avvisat allt tal om förhandlingar.
En sak är viktig att komma ihåg angående Barack Obamas tal om att avsluta kriget och ta hem trupperna från Afghanistan 2011. Utspelet är nödvändigt inför en allt mer negativ opinion i USA. Men precis som i fallet Irak handlar det främst om att överlåta en större del av krigandet till det ockuperade landets egen armé, inte om att lämna Afghanistan åt afghanerna.
För att USA ska utrymma de enorma militärbaser som upprättats på afghansk mark, och som nu byggs ut för att klara de kommande truppförstärkningarna, krävs att de bokstavligt talat kastas ut ur landet.
PATRIK PAULOV
Proletären nr 7, 2010
2010-02-10
Ytterligare två döda svenska soldater får inte krigsminister Sten Tolgfors att tveka det minsta. Han försvarar ståndaktigt Afghanistaninsatsen.
”Vi skulle inte ha soldater på plats om det inte fanns risker, då skulle vi gå direkt på bistånd. Det här understryker snarare att säkerhetssituationen är sådan att det verkligen behövs en militär närvaro på plats i Afghanistan”, sa han till Sveriges Radio i söndags.
Tolgfors har lärt sig läxan. Utländska soldater skapar säkerhet och fred vilket möjliggör bistånd, demokrati och kvinnofrigörelse…
Det är vad de länder som har ”militär närvaro” i Afghanistan påstår. Afghaner utanför den smala kretsen av krigsherrar och korrupta makthavare i Kabul ger en annan bild.
”Närvaron av 90.000 utländska soldater från 42 länder har inte förändrat något till det bättre för afghanerna. 85 procent av befolkningen lever under fattigdomsgränsen. Afghanistan är idag ett av de mest korrumperade och osäkra länderna i världen”, sa Mariam Rawi, från Revolutionära afghanska kvinnoförbundet (Rawa), när Proletären intervjuade henne i höstas.
Då hade Barack Obama precis fått Nobels fredspris, efter att ha beslutat om att trappa upp kriget i Afghanistan. Det var en strategi som möttes av protester.
”Skicka hit 30.000 lärare istället. Eller 30.000 ingenjörer. Men skicka inte fler trupper – det kommer bara att leda till mer våld”, sa Shukria Barakzai, en av ett femtiotal afghanska parlamentsledamöter som motsatte sig truppförstärkningen.
Hennes farhågor har besannats. 2009, det första året med Obama som president, blev det dödligaste hittills under kriget. Fler mördade afghaner betyder ökad vrede mot de utländska soldaterna. Vilket ger fler unga afghanska män i ockupationsmotståndets led. Med den naturliga följden att dödssiffrorna stiger också för ockupationssoldaterna.
Vore det möjligt att skicka lärare eller ingenjörer eller varför inte läkare istället för soldater, såsom Shukria Barakzai föreslår?Faktum är att det Tolgfors hävdar är omöjligt redan förekommer. Internationella Röda korskommittén (ICRC), som verkat i Afghanistan i 30 års tid, finns på plats till och med i talibanernas starka fästen. När den brittiske Mellanösternkorrespondenten Robert Fisk reste runt i Afghanistan hösten 2008 besökte han det ICRC-stödda sjukhuset i Kandahar. Robert Fisk har efteråt rapporterat om Internationella Röda korskommitténs humanitära insats i ”talibanstaden”, en insats som utförs utan ”militärt beskydd”. Förklaringen till att Röda korset kan verka i Kandahar är att organisationen inte blandar samman sitt humanitära arbete med de krigförande truppernas verksamhet.
Röda korset är också allvarligt bekymrade över att utvecklingen går åt fel håll.
”Den afghanska befolkningens lidande har nått nivåer som helt enkelt är outhärdliga i många avseenden”, sa ICRC:s Pierre Kraehenbuehl på en presskonferens i Tokyo för ett par veckor sedan.
Man kan ibland undra om Tolgfors, Reinfeldt och övriga som de senaste dagarna så ihärdigt försvarat Sveriges krigsinsats i Afghanistan är naiva eller rent av dumma.Så är det naturligtvis inte. De vet vad som händer. Och de ljuger det svenska folket rakt upp i ansiktet, eftersom sanningen om varför de utländska trupperna är i Afghanistan vore omöjlig att få folkligt stöd för.
De afghaner som har genomskådat västs koloniala strävanden nonchaleras av de svenska beslutsfattarna och de stora medierna. En av dessa nedtystade röster är den tidigare parlamentsledamoten Malalai Joya. När hon vid 27 års ålder valdes in i det afghanska parlamentet 2005 kritiserade hon de mäktiga krigsherrar och krigsförbrytare som också tagit plats i församlingen.
2007 stängdes Malalai Joya av från sitt uppdrag, efter att hon i en tv-intervju liknat parlamentet vid ett zoo. Idag lever hon med livvaktsskydd och kan inte framträda öppet i sitt hemland.
I brittiska New Statesman 25 januari i år säger Malalai Joya följande om krigets syften och västs agerande:
”Vi afghaner vet mycket väl att USA och dess allierade ockuperade Afghanistan för sina egna strategiska, ekonomiska och regionala intressen och inte bryr sig om vårt folks önskningar. ’Befriandet’ av den afghanska kvinnan stod aldrig på den verkliga agendan. Det är bara en lögn. Den så kallade frihet som USA gett Afghanistan uppskattas främst av krigsherrarna och drogbaronerna, som är fria att fortsätta begå brott och handla med droger […]
Vårt folk vill ha demokrati men vet nu att ockupationen aldrig kommer att ge dem demokrati. Därför att demokrati utan oberoende inte betyder något. När det afghanska folket reser sina röster för oberoende kallar västerländska krafter dem för ’klantänkande’ eller ’odemokratiska’, medan de barbariska krigsherrar och talibaner som accepterat USA:s ockupation och sitter i parlamentet kallas ’demokrater’.”
PATRIK PAULOV
Proletären nr 6, 2009
2010-02-10
Ledare: Kriget är skamligt
Nej. Vi inlemmar oss inte i den obligatoriska kön för respektfulla beklaganden. Vi skickar inga kondoleanser. Vi sätter inte på oss
det gula bandet för att uttryck vårt stöd för de svenska soldaterna i Afghanistan.Att människor dör i krig är ett lika sorgligt som välkänt faktum.
De flesta dör helt oförskyllt, som de 2 412 civila afghaner som dödades 2009, nästan alla till följd av terrorbombningar och andra övergrepp från ockupationstruppernas sida. Varför så tyst om dem?
Andra dör för att de föresatt sig att befria sitt land från blodig utländsk ockupation. De offrar sina liv för en sak som i alla tider och
i alla länder betraktats som god. Varför inte i Afghanistan?Åter andra dör för att de deltar i ett orättfärdigt krig, i ett imperialistiskt erövrings- och ockupationskrig, som de båda svenska officerare som dödades i söndags. Vi vet inte varför kapten Palmlöv och löjtnant Andersson anmälde sig som frivilliga till detta krig, kanske trodde de sig göra en insats för fred och demokrati, bedragna till det av krigsanstiftande politiker. Men deras personliga bevekelsegrunder förändrar inte den orättfärdiga karaktären på kriget.
Kapten Palmlöv och löjtnant Andersson dog inte på ärans fält, utan på vanärans; deras liv offrades i ett krig som inte hedrar utan som skämmer ut Sverige, som gör Sverige till en del av ett sedan över åtta år pågående krigsbrott.
Glöm deklarationerna om en insats för fred, demokrati och kvinnofrigörelse. De utgör bara patetiska dimridåer. Glöm de ivriga försäkringarna om ett krig med FN-mandat. De är rent lögnaktiga.
USA angrep Afghanistan utan FN-mandat och trappar nu upp kriget utan FN-mandat. Ockupationsarméns huvudstyrka, de amerikanska OEF-trupperna, saknar all internationell sanktion. Då spelar det föga roll att USA försett sina hjälptrupper med chick FN-etikett, särskilt som också Isaf, där den svenska truppkontingenten ingår, står under amerikanskt befäl. FN-etiketten är bara ett sätt för de hjälpsamma att bedra den egna opinionen.
Kriget handlar om makt. USA vill etablera kontroll över Afghanistan och över Mellanöstern som helhet. Bevekelsegrunden stavas olja. Till sin grundläggande karaktär handlar det om ett kolonialkrig, lett av USA och med Sverige som ett
av ett fyrtiotal stödländer.Detta krig har nu pågått i åtta långa år. Med förfärande följder för afghanerna. Tiotusentals civila har dött i ockupationstruppernas
urskiljningslösa räder och de sociala förhållanden är nu så bedrövliga att Röda Korset kallar dem outhärdliga. Säkerhetssituationen har blivit dramatiskt sämre de senaste åren och det som kallas demokrati är bara en hånfull omskrivning för krigsherrarnas och knarkbaronernas oinskränkta makt.Om detta krig verkligen hade syftat till att säkra fred, demokrati och social utveckling i Afghanistan, så måste det betecknas som ett av de mest misslyckade i världshistorien.
Statsminister Reinfeldt och hans eländiga försvarsminister Tolgfors försöker skrämma oss med de ruskiga talibanerna, som genast kommer att ta över om de svenska trupperna dras bort, med stängda flickskolor och inlåsta kvinnor som påstådd följd. Huruvida den sk talibanerna är ruskigare än de krigsherrar och knarkbaroner som bär upp Harmid Karzais korrupta regim kan man diskutera. Men odiskutabelt är att kriget producerar de män som kallas talibaner, dagligen och stundligen och i massomfattning. För att afghanerna är ett frihetsälskande folk.
Alla talibaner är inte religiösa extremister, bara motståndsmän. Men även om alla vore extremister, så är det en befängd tanke att det går att befria de afghanska kvinnorna genom krig och ockupation. Det patriarkala systemet i Afghanistan, för vilket religionen är ett uttryck, har djupa sociala rötter, fast förankrade i Afghanistans utvecklingsnivå. Kvinnorna i Afghanistan befrias inte genom krig, utan genom ekonomisk och social utveckling.
Men som sagt. Kvinnorna är bara en förevändning för detta krig utan slut. För det är ett krig utan slut. Oavsett om USA mot förmodan lyckas stabilisera läget, genom ännu större truppinsatser eller genom uppgörelser med delar av talibanrörelsen – för givetvis är talibaner bara ruskiga så länge de bekämpar USA – så kommer kriget att fortsätta. För att förtryck föder motstånd.
Vi är emot detta krig. Rätt av och kategoriskt och från första stund. För att det är orättfärdigt krig. Därmed är vi självklart emot Sveriges deltagande i kriget. Vi ser det som en skam för ett land som gjort sig känt för att värna fred och alliansfrihet och alla länders lika rätt.
De likkistor som nu anlänt till Arlanda är inte de första och inte de sista. Vi beklagar att kapten Palmlöv och löjtnant Andersson offrade sina liv i detta ärelösa krig. Men ännu mer beklagar vi de 2412 civila afghaner som i fjol föll offer för ockupationstruppernas kulor.
Vi anklagar krigsinsatsens riksdagsmajoritet för denna blodspillan. Ni offrar människoliv, såväl svenska som afghanska. För imperialismens makt och oljeprofiter. Det är skamligt, skändligt.
Vi säger:
•Sverige ut ur Afghanstan!
•USA ut ur Afghanistan!
2010-02-10
Ytterligare två svenskar har fått sätta livet till i Afghanistan. Ytterligare två svenska familjer har fått offra sina söner för Natos vansinne. Vad har Sverige i Afghanistan att göra? Av riksdagspartierna är bara Vänsterpartiet motståndare till Sveriges deltagande i Afghanistan.
Eva Franchell i Aftonbladets ledare; "Afghanistan har haft krig i över trettio år. För talibaner och krigsherrar är en soldat en soldat. Den militära närvaron föder hat hos ännu en generation unga afghaner som frustrerat ansluter sig till talibanerna. Sten Tolgfors vill inte dra tillbaka de svenska trupperna, säger han. Då skulle bara något annat land ta över eller så skulle landet falla tillbaka i förtryck. Falla tillbaka i, säger han. Afghanerna har alltid levt under förtryck, under talibanerna och just nu under det amerikanska kriget mot terrorismen. Det är den amerikanska militären som ska påbörja sitt återtåg. Det är den civila och politiska uppbyggnaden som måste börja."
Göran Greider i Dalademokratens ledare; "Ett ensidigt deklarerande av att svensk trupp dras tillbaka skulle trots allt ge ett visst genljud och kanske skynda på en process där dialogen måste starta. Den svenska regeringen har det kortet att spela ut i den stora internationella kortleken. Det är naturligtvis inte mycket. Det skulle också av många betraktas som ett svek. Men det är den möjlighet Sverige har att påverka detta ändlösa krig med alla dess offer. Det vore faktiskt också ett sätt att hedra de svenskar som dog i söndags."
Ut ur Afghanistan!
Vi uttrycker vår solidaritet med det afghanska folket och deras rätt till självbestämmande. Våra tankar går till de 2412 civila Afghaner som 2009 dödades i det krig som USA initierat och som den europeiska imperialismen villigt deltar i. De två svenska officerarna dog på vanärans fält. Deras liv offrades av cyniska politiker som dragit in Sverige i detta orättfärdiga krig.
